Into Darkness

Jag har skrattat, jag har gråtit och jag har vidrigt mig i biostolen av obeskrivlig smärta. Jag såg en utav de bästa sci-fi filmerna någonsin idag. Into Darkness var så mycket bättre än vad jag någonsin kunde tro att den skulle vara. Jag vet inte ens var jag ska börja, de har fått Star Trek till en helt ny grej med hjälp av de fantastiska skådespelarna, ett fantastiskt bra skrivet manus och den nya datortekniken för att skapa dessa underbara scener ifrån resorna ute i rymden. Jag var helt pirrig i magen när man såg U.S.S. Enterprise gå ut  varp hastighet och bara försvinna iväg som två blåa sträck. Jag är ju väldigt förtjust av 3D och filmer som denna är som klippta och skurna för att vara i 3D(dock skulle de ha kunnat utnyttjat det lite mer och gjort det ännu mer levande men det är en smaksak), jag är en person som lever mig in väldigt mycket i filmer, jag skrattar och gråter och 3D förhöjer bara upplevelsen för mig.
Jag tror inte jag kan prata om denna film utan att nämna Benedict Cumberbatch, självklart var alla skådespelare fantastiska, jag avgudar Chris Pine och Zachary Quinto och vem kan inte älska Anton Yelchin som Chekov? Men som de flesta vet så har jag en sån sjuk förälskelse i Ben och han var helt fantastisk. Kan tänka mig hur roligt han måste ha haft det att få spela denna roll, det passar honom verkligen(trots att karaktären han spelar egentligen inte borde spelas av en blek britt men det är lite av spoilers och jag tänker inte gå in på detta just nu, kanske senare när jag orkar hålla på och kritisera J.J.). Det här är första filmen jag också har sett med honom på bio, bara det var väldigt stort för mig, satt och fnissade som en skolflicka så fort han var i bild eller när jag hörde honom prata. Men jag hade älskat denna film lika mycket även om det inte var just Benedict som spelade denna roll, bara för att göra det tydligt, min kärlek till Star Trek är äldre än min kärlek till Ben.